torsdag 15 april 2010

For welfare and for life itself

Okej, jag kanske är knäpp, men jag tycker att det här med askan från island är lite spännande och fascinerande. Egentligen blir jag arg på mig själv för att jag tycker det är spännande för eftersom jag reser en del, så skulle det kunna vara jag som står med tom blick på Arlanda och svär över Islands vulkanutbrott. Hade det hänt för drygt en vecka sedan hade jag snällt fått stanna kvar i Polen och fått små panikattacker över att allt jag har att göra finns hemma och jag inte har någon möjlighet att komma åt det. (Inte mig emot att stanna kvar, det var fint).

Men hur kommer det sig att jag tycker det här är spännande då? Jo, hela världen (okej, norra Europa) blir helt lamslaget av denna händelse som vi inte kan påverka. Här sitter vi med våra flygplan, som vi anser är jättesmart konstruerade och så orsakar en vulkan så flera miljoner människor får stanna upp. Samma sak hände för ett par veckor sedan då staden jag bor i blev utan vatten i ett par timmar för att en ledning hade gått sönder. Det blev halvt kaos. Hur skulle folk duscha? Hur skulle man kunna koka potatis? Folk sprang till närmaste mataffär och började bunkra upp med vatten vilket resulterade i att nästan all vatten och läsk i affärerna var slut. Efter ca 6 timmar utan vatten, kom det tillbaka och folk kunde andas ut, de skulle inte behöva gå med otvättat hår i en vecka.

Så egentligen är det väl skadeglädje man kan kalla det för. Bra timing när jag planerade att åka kanske. Fortsättning lär följa i askkaoset lär fortsätta

Inga kommentarer: