De följande 20 min ägnade de åt att skrika på gatan, göra miner i fönstret (och på gatan med för den delen, vi struntar i att säga vad de gjorde) och vara allmänt knasiga. Vi försökte strunta i dem, men till slut fick vi nog och öppnade fönstret för att prata med dem, men POFF var de borta 
